Regnbågsdagen i Överkalix 20121116

Som politiker har jag ett oerhört stort ansvar för att se till att mina ansvarsområden präglas av samsyn, tolerans och mångfald. Det är politiker som ska se över och stifta nya lagar som gör att alla människor behandlas lika och kan vara trygga i samhället. Det gäller sjukvård, arbetsmarknad, utbildning, ja allt som man kan tänka på. Ibland får man frågan om vad politik egentligen är och svaret är, allting.
Vi är också på väg in i det nya Norrbotten. Här måste vi kunna visa upp bilden av hur det har förändrats och hur vi måste förändras med resten av världen. Men mellan varven så känns det jobbigt och jag brukar säga att jag ibland tappar tron på mänskligheten. Det är när människor och säkert för att dom inte förstår bättre, häver ur sig dom mest urbota och helkorkade saker. Då ska vi kanske inte nämna fullvuxna karlar som springer omkring med järnrör, skriker hora åt kvinnor och blatte åt dom,med i deras tycke annan hudfärg, och sen dessutom filmat alltihop!! Hur tänkte dom då? Men det var kanske för att komma ihåg allt eftersom dom sen skyller på minnesluckor!!Helst skulle jag vilja fråga dom, är du dum i hela huvet? Men så får man inte göra. Det är bättre då att hoppas att dom får insikt i hur dom agerar och vad dom säger och att dom får en chans att ändra sig.
Vem är det som har gett oss lov att döma och att dessutom säga nedlåtande saker om andra? Varför tror vi att vi har förmågan, uppdraget att utvärdera och facketera människor där dom finns i livet? I botten tror jag att det handlar om rädsla för sånt vi inte känner till eller har varit med om.
Jag hoppas att jag inom 10 år och helst fortare ser ett öppnare samhälle som tillåter alla människor och där vi säger, den här människan är här för en uppgift, precis som jag.
Som kommunalråd och politiker kan jag lova att fördöma dumheter, jag kan lova att jobba med förebyggande arbete, jag kan förhindra att samhällsfientliga, rasistiska och homofoba uttalanden uttalas i dom offentliga rummen, men jag kan inte bestämma över det som sägs hemma vid köksbordet. Där måste alla hjälpa till. Det är ett egenansvar, och det är där allting börjar.
　

Vårtecken

Ni har säkert som jag egna vårtecken som ni söker efter och som ni blir lika glada för när dom äntligen kommer. När vintern är som mörkast och man knappt hinner se dagsljuset så finns det ändå vissa tecken som gör att man säger; snart blir det ljusare tider!
Jag kommer ihåg Elloskatalogen från det jag var liten. Dom andra katalogerna också för den delen, men det var nåt speciellt med Ellos. När man bläddrade i den så kom det en särskild lukt. Det var säkert trycksvärtan, men hos mig har den symboliserat våren. I dag luktar den inte alls på samma sätt och dessutom blir man bara deprimerad när höst och vinterkatalogen kommer mitt i sommaren.
Mina vårtecken nu för tiden är;
* snödikningen efter vägen
* sädesärlan som vippar på taknocken och storspoven som drillar på ängen
* alla verktyg som tinar fram under snön eftersom jag glömde dom ute i höstas
* hundbajset
* orrspelet på sjön
Ett vårtecken är också när jag inser att jag inte hunnit med det där som jag skulle hinna under vintern. Ni vet det där man sitter och planerar för att göra i lugn och ro när man inte har nåt annat att göra;
* fixa förgasaren till båten
* rensa upp och sätta i ordning alla foton som ligger i en låda
* städa upp "hoppets skåp" där man hittar allt och inget

samt annat smått och gott. Problemet är bara att den tiden vill inte finnas till.
Samma syndrom uppkommer nu till våren och försommaren. Man ska försöka hinna med våren!
* räfsa innan löven har grott fast i gräset
* sätta matjord i rabatterna
* så frön till sommarblommorna
* ta upp rosor och vinrankor från källaren
Livet går så väldigt fort, och det känns som om man alltid är i väntans tider. Vi går hela tiden omkring och väntar på nåt;
* att snön ska smälta
* att isen ska släppa på sjön
* att flotten ska gå, och för mig som politiker så väntar jag ju på nästa val...
Varför kan vi inte bara vara nöjda med varje årstid och den tjusning den har? Det där andra som vi väntar på, vad är det och varför gör vi det? jag skulle önska att vi kunde vara mer här och nu och njuta av ögonblicket.
Det är klart att det är fantastiskt när man äntligen får öppna dörrarna till hö ladan och släppa in det första svalan som kommer på rekognoseringstur. Då blir man glad i hjärtat även om dom sen skiter ner allt där inne under sin häckningsperiod.
Jag har haft förmånen att vara på en resa till ett annat land förra veckan. Det som slår en när man är ute och reser är skillnaden på hur vi lever. Vi ska inte slå oss för bröstet och säga att vi är bäst i Sverige, men jag vill ändå belysa värdet av våran bygd. Det är stressigare i en storstad. I andra länder är det också större klasskillnader, i alla fall syns dom tydligare. I ena sekunden kommer det en Rolls Royce med privatchaufför glidande efter vägen, ocn´h när man vänder sig om står det en tiggare och gräver i soporna. Det här finns ju också i Sverige till viss del men inte lika tydligt. Vi har ett annat skyddsnät och i små kommuner ett socialt nätverk där alla känner alla i princip so gör att vi värnar om varnadra och kommunen på ett särskilt sätt. Därför känns det särskilt roligt med valborgsfirandet. mina barn är stora nu men jag fortsätter att åka ut på majbrasorna för att träffa folk och se den nya generationen växa upp. Låt oss vara rädda om traditioner som valborgsmässoafton. Det är en gammal sed där man eldar in våren och eldar ut det gamla.
Låt oss nu sluta upp med att vänta på nåt annat och istället bara vara här och nu, i våren!