Jag kommer ihåg Elloskatalogen från det jag var liten. Dom andra katalogerna också för den delen, men det var nåt speciellt med Ellos. När man bläddrade i den så kom det en särskild lukt. Det var säkert trycksvärtan, men hos mig har den symboliserat våren. I dag luktar den inte alls på samma sätt och dessutom blir man bara deprimerad när höst och vinterkatalogen kommer mitt i sommaren.
Mina vårtecken nu för tiden är;
* snödikningen efter vägen
* sädesärlan som vippar på taknocken och storspoven som drillar på ängen
* alla verktyg som tinar fram under snön eftersom jag glömde dom ute i höstas
* hundbajset
* orrspelet på sjön
Ett vårtecken är också när jag inser att jag inte hunnit med det där som jag skulle hinna under vintern. Ni vet det där man sitter och planerar för att göra i lugn och ro när man inte har nåt annat att göra;
* fixa förgasaren till båten
* rensa upp och sätta i ordning alla foton som ligger i en låda
* städa upp "hoppets skåp" där man hittar allt och inget
Samma syndrom uppkommer nu till våren och försommaren. Man ska försöka hinna med våren!
* räfsa innan löven har grott fast i gräset
* sätta matjord i rabatterna
* så frön till sommarblommorna
* ta upp rosor och vinrankor från källaren
Livet går så väldigt fort, och det känns som om man alltid är i väntans tider. Vi går hela tiden omkring och väntar på nåt;
* att snön ska smälta
* att isen ska släppa på sjön
* att flotten ska gå, och för mig som politiker så väntar jag ju på nästa val...
Varför kan vi inte bara vara nöjda med varje årstid och den tjusning den har? Det där andra som vi väntar på, vad är det och varför gör vi det? jag skulle önska att vi kunde vara mer här och nu och njuta av ögonblicket.
Det är klart att det är fantastiskt när man äntligen får öppna dörrarna till hö ladan och släppa in det första svalan som kommer på rekognoseringstur. Då blir man glad i hjärtat även om dom sen skiter ner allt där inne under sin häckningsperiod.
Jag har haft förmånen att vara på en resa till ett annat land förra veckan. Det som slår en när man är ute och reser är skillnaden på hur vi lever. Vi ska inte slå oss för bröstet och säga att vi är bäst i Sverige, men jag vill ändå belysa värdet av våran bygd. Det är stressigare i en storstad. I andra länder är det också större klasskillnader, i alla fall syns dom tydligare. I ena sekunden kommer det en Rolls Royce med privatchaufför glidande efter vägen, ocn´h när man vänder sig om står det en tiggare och gräver i soporna. Det här finns ju också i Sverige till viss del men inte lika tydligt. Vi har ett annat skyddsnät och i små kommuner ett socialt nätverk där alla känner alla i princip so gör att vi värnar om varnadra och kommunen på ett särskilt sätt. Därför känns det särskilt roligt med valborgsfirandet. mina barn är stora nu men jag fortsätter att åka ut på majbrasorna för att träffa folk och se den nya generationen växa upp. Låt oss vara rädda om traditioner som valborgsmässoafton. Det är en gammal sed där man eldar in våren och eldar ut det gamla.
Låt oss nu sluta upp med att vänta på nåt annat och istället bara vara här och nu, i våren!
